Vendel at Sturehof i Malmö
21 POÄNG
av max 25 möjliga
Mat (max 10): 9
Miljö (max 5): 4
Service (max 5): 4
Prisvärt (max 5): 4
Pris varmrätt Menyer från 650 kronor
Antal platser: 50 st
Öppettider:
Köksmästare: Anders Vendel
Adress: Adelgatan 13
211 22 Malmö
Telefon: 040-12 12 53
2007-04-20: di.se
Vendel at Sturehof är förmodligen Malmös bästa restaurang just nu, tycker DI Weekends krogpatrull.
Vendel at Sturehof är Anders Vendels ”Malmöfilial” till det lovprisade Mötesplats Österlen.
Konkurrenterna sägs ha tackat honom för att han i höstas öppnade lyxkrog i den anrika restauranglokalen Sturehof – det är så dyrt att äta där att även de har kunnat höja sina priser. Å andra sidan har de också mött sin gastronomiske överman.
Miljön är patinerad och lite styvstärkt med bruna träpaneler och vita dukar. Väggarna pryds av inramade bitar av brokadtyger i olika färger. Det kanske är välbetänkt eftersom de fasta menyerna om fyra, sex eller tio rätter blir som en räcka tablåer med motiv från havet, gården och skogen.
Hos Anders Vendel vankas ekvilibristiska anrättningar av förstklassiga råvaror från Österlen. Ibland blir det väl utstuderat – som när ett krutpaket av grönpeppar utplånar smaken av den ankleverglaserade grisbringan, som redan gått en tuff rond mot en sockerlag med syrlig äppelton.
Men oftast inser man att han har rätt: blåmussla och selleri hör faktiskt ihop, vattenmelon och löjrom likaså.
Minnesvärd är en dumpling som vilar mellan två perfekt tillagade pilgrimsmusslor, och som i sitt inre gömmer en tugga smältande mjuk och mustig oxsvans.
Vi gillar också en ljusrosa skiva grillad kalvfilé som badar hett i doftande buljong. På sidan står ett litet fat med brässen, höljd i friterat rispapper och pyntad med vackert gröna sojabönor.
Den som tänker på kakaoprocenten får sitt i en nästan oanständigt god crème brûlée på mörk choklad och rom.
Även sommelieren har gjort ett bra jobb. En djärv – men angenäm – kombination uppstår när ett mycket torrt, närmast sherryliknande vitt vin från Juraområdet matchas mot en bit appenzeller som draperats med tryffelhonung. Vinet, som innan det fick sällskap var en synnerligen kärv bekantskap, går ton i ton med ostens milda sälta och honungens sötma.
Mycket lyckat är också mötet mellan en osannolikt mör bit hjortfilé med smak av kakao och en ytterst kraftfull portugis med stråk av både portvin och amarone.
För servicen svarar ett par riktiga ”snyggisar”, enligt en tioårig flicka som fyllt ett uppslag i gästboken med uppskattande omdömen. Där har hon även tecknat en hund, som med trånande bläckblå blick säger. ”Jag komer aldrig glöma er.”
Riktigt så himlastormande är inte DI Weekends upplevelse men visst, vi blir väl omhändertagna. Särskilt vinerna presenteras med entusiasm gränsande till kärlek. Och det känns bra att bli kallade ”damen” respektive ”herren”.
Dock är det trist att köket vid ett av våra besök försvinner bakom en blå rullgardin redan innan klockan slagit tio. Det finns säkert goda skäl att dra ned, restaurangen har bara tolv gäster denna lördagskväll. Men vi som har ett par rätter kvar känner inte för att redan börja fundera över notan. Som förresten visar sig uppgå till närmare 4 000 kronor för en fyra- och en sexrättersmeny med tillhörande vinpaket.